- en öppen hemsida om AGJ
Sedan 1967 är jag medlem i AGJ. Under många år har jag varit styrelsemedlem och under tiden 1/10 1995 - 30/4 2001 kassör. Jag har stort intresse för järnvägshistoria, har medverkat i ett antal järnvägsböcker och skrivit flera historiska artiklar, bl a i AGJs tidning Jernvägsnytt.
AGJ har gjort sig känt som föreningen som från ingenting arbetats upp till en imponerande anläggning, ingalunda färdig men med goda förutsättningar och stor utvecklingspotential. Grunden till denna framgång har varit uppoffrande oavlönat medlemsarbete, skicklighet, välvillig inställning från myndigheter, tur och inte minst möjlighet till medlemslån i vissa kritiska utvecklingsskeden när kapital saknats.
Det var vid AGJ årsmöte 2001 som föreningen fick sin nya styrelse, där många av de personer som varit med och byggt upp AGJ inte längre var önskvärda. Den nye ordföranden hade ställt en sorts ultimatum, men det berättade aldrig valberedningen för årsmötet. De flesta trodde säkert att de valde en ny, neutral styrelse. Verkligheten skulle dock bli något annat.
Många har förskräckta åsett de senaste årens
händelser inom AGJ. Den nya regimen har valt konfrontation i
stället för dialog och för många har det varit en fasansfull
tid, där man skrämt bort ett stort antal av de aktiva medlemmarna.
Medlemstidningen Jernvägsnytt, internbladet Anten-Internen och
organiserade möten kan inte längre användas för information
och meningsutbyte på ett enkelt och naturligt sätt medlemmarna
emellan. Det är styrelsens åsikter som gäller och man vill
inte ha några "tyckare" som stör ordningen. Den som har idéer
eller förslag har därfor väldigt svårt att nå
fram. De flesta naturliga kanaler har stängts och ingen lyssnar.
Därmed är det svårt för föreningsdemokratin att
verka. På sikt kommer detta med stor sannolikhet att bli förödande
för föreningen.
/Stig Lundin