AGJ och Stig Lundin

* AGJ och Stig Lundin 2
Min första kontakt med museiföreningen
I början av 1967 var jag och flera av mina kurskamrater från Televerkets drygt 2 år långa teleingenjörskurs på några veckors praktik vid automatstationen i Alingsås. Vi bodde på ett litet hotell i staden. En kväll tog jag tåget från Alingsås för att besöka ett SJK-möte i Göteborg.  Där träffade jag en trevlig yngling i de övre tonåren och vi kom snart att prata myvket om VGJ-vagnar. Han berättade att han var med i en förening som hette Stora Lundby Järnvägsmuseum (StLyJ) och att han bl a var redaktör för föreningens lilla medlemstidning, kallad "Jernvägsnytt".
På lördagen träffades jag och Anders, som min nya kamrat hette, vid Göteborg Västgöta för att åka rälsbuss till Sjövik. Där hade StLyJ sin hemvist med lok och vagnar uppställda på bangården. I maj 1967 anordnade StLyJ en resa med ångtåg för medlemmar i SJK från Göteborg till Skara och Forshem. och åter. Jag var givetvis med på denna resa. Redan dagen innan åkte jag till Sjövik och tittade på förberedelserna. Det var ångloket BLJ 6 som drog ner vagnarna från Sjövik rill Göteborg. I Göteborg fanns ångloket VGJ 31 (SJ 3110), som man arbetat med i Odinstallet. De StLyJ-medlemmar som arbetat med att göra iordning loket var i första hand:  Leif Dahlström, Bengt Nordh, Lennart Nordh, Ulf Eckerberg, Gunnar Svensson, Lennart Jideblad och Alf Olsson. En del av mina bilder från resan finns på denna länk.
Under de följande åren åkte jag till Sjövik flera gånger, då jag blivit mycket fascinerad av tågföreningen StLyJ. Jag blev väl mottagen och  lärde snart känna flera av medlemmarna i föreningen. Där fanns många trevliga personer, bl a Sven-Erik Björklund, Thomas Eriksson, Ulf Eckerberg, Claes Postgård och Hans Dannelund (doktor Rimpel), för att bara nämna några som jag pratade med. Jag brukade övernatta i någon av personvagnarna. "Stins" i Sjövik vid denna tid var Bengt Bohlin.
I augusti 1970  genomfördes ännu en ångtågsresa från Göteborg till Forshem, denna gång den s k avskedsresan,, eftersom rälsbusstrafiken från Sjövik förbi Anten till Skara och Forshem lades ner. Liksom 1967 drogs tåget av ångloket VGJ 31. Även ångloket ROJ 5 (SJ 3039) var med till Skara, där det dock fick ställas av p g a maskinskada.

StLyJ flyttar från Sjövik till Anten
När SJ avvecklade all järnvägstrafik söder om Nossebro från 1 september 1970 blev det möjligt för StLyJ att få arrendera linjen  mellan Anten och Gräfsnäs Slottspark. Arrendet kostade 10.000 kr per år, med ett tillägg på 2.000 kr för Humlebo banvaktstuga. StLyJ började med museibanetrafiken i  maj 1971 och under sommaren var det en strid ström av besökare som kom för att åka med ångtågen.
Förhållandena vid Anten var dock mycket provisoriska. Föreningen hade inte tillgång till något stationshus, för på nedervåningen var det postexpedition och på övervåningen bodde familjen Andersson. StLyJ:s tågexpedition var därför inrymd i en personvagnskorg, uppställd på gräsmattan strax intill stationshuset. Godsmagasinet, som  varit  under rivning, hade en medlem i föreningen köpt och byggt upp på nytt. Det fanns inte någon verkstad, eller någon plats där man kunde arbeta under tak. En första provisorisk verkstad fick därför bli i form av en enkel tillbyggnad, "Vinterpalatset", över spåret intill godsmagasinet. För att medlemmarna skulle ha någonstans att bo hyrde man en liten lägenhet i huset intill stationshuset. Utanför huset fanns en schäfer "Trådhunden", som likt en trådbuss sprang fram och tillbaka kopplad i en lina mellan två piskställningar.
Under det första året med museibanetrafik, dvs 1971, kördes tre turer varje söndag under sommaren. Avgång från Anten strax efter kl 11, 13 och 15. Ångtågen lockade och redan från början var det många besökare och resenärer. Vid Gräfsnäs Slottspark fanns inte något rundgångsspår. Med hjälp av ett litet stickspår, som byggdes, kunde man ändå få loket i rätt ände av tåget. Även i Gräfsnäs bestod tågexpeditionen av en gammal vagnskorg. AGJ:s första trafikchef var Anders Jansson. den yngling jag träffade i Göteborg, fyra år tidigare. Han ville inte bli titulerad trafikchef, utan arbetade hellre i ett team där han tillsammans med Ragnar Nielsen ledde denna del av verksamheten.

Föreningen skaffar eget hus i Anten
År 1971 köpte föreningens aktiva medlemmar ett eget litet hus i Anten. Huset som kallades "Mejeriet" hade tillhört en av profilerna i bygden, Carl Larsson, som gått ur tiden. Man fick teckna andelar om 500 kr i huset. Det var i första hand några lite äldre medlemmar som satsade pengar, men även en del fattiga studenter hjälpte till.
"Mejeriet" blev ett lyft för verksamheten, även om mycket fortfarande var enkelt och primitivt. Exempelvis hade vi inte tillgång till eget vatten, utan vi var tvungna att hämta vatten i stora dunkar från toaletten i stationshuset. Transport skedde med hjälp av tralla, några gånger om dagen. Vi disponerade inte heller huset för oss själva utan delade det med små söta möss som smög sig fram för att leta efter något ätbart i skafferiet.
Första gången jag fick möjlighet att övernatta i "Mejeriet" var på sommaren 1972. När jag en eftermiddag kom till Anten och närmade mig huset hörde jag hur någon spelade stillsam, lite gammaldags musik där inne. Det var en ung pojke, en gymnasist från Stockholm, som gjorde en del av sin praktik vid museijärnvägen. Han fortsatte sedan som aktiv medlem i föreningen under många år och blev snart en av mina allra bästa vänner. Det var han som bl a ordnade så att dieselloket HBA 2 från Hällefors - Fredriksbergs järnväg kom till AGJ. Han arbetade mycket för att vi skulle få bättre ordning och struktur på verksamheten i föreningen och han kom med mängder av uppslag och idéer. Under åren 1978-1983 var han trafikchef vid AGJ. Det var han som lancerade idén med vardagstrafik vid AGJ och jag hakade på som bollplank. Vi följde båda med stort intresse resandeutvecklingen vid AGJ och vi pratade mycket om olika tidtabellsalternativ och säkerhetsfrågor. Han och jag var även tidigt upp till Folke Hagman på tillsynsmyndigheten för att resonera om åldersgränser och säkerhetsfrågor. Vad hände sedan? Han fortsatte att studera, även om järnvägsintresset ett tag tog myvket av hans tid. Han försörjde sig på 1970-talet som tunnelbaneförare i Stockholm, blev senare lokförare vid SJ  med placering i Hagalund, blev relativt snart klar med sin civilingenjörexamen för att sedan flytta till Borlänge och Banverket. Vem är det då jag talar om - jo Hans Ring , tidigare säkerhetschef vid Banveket och numera chef för Banverkets internationella sekretariat i Borlänge. Här finns en länk till Banverket. Hans finns en bit ner bland bilderna.

AGJ och Stig Lundin 2 *
 Några tidiga bilder från AGJ
 *
 AGJ 1965-2009
 *
 Stigs hemsida om AGJ