De första delarna av ASLJ byggdes av Skyllbergs bruk. Sedan Hallsberg - Motala - Mjölby järnväg (HMMJ) öppnats år 1873 var det bara 4 km från Skyllberg till den nya järnvägen. Det dröjde därför inte länge innan en smalspårig bruksbana anlades från Skyllberg förbi Lerbäck och vidare till Ljungås bränntorvsmosse. Som drivkraft användes "fyrfota dragare" i riktning mot Lerbäck. I den motsatta riktningen rullade vagnarna av egen kraft i ett svagt utförslut. Detta gällde fram till 1881, då man anskaffade ett litet ånglok.
Under åren 1883-1884 förlängdes järnvägen med 11 km från Skyllberg till Askersund. För ändamålet lät man bilda ett särskilt järnvägsbolag med Askersunds stad och Skyllbergs bruk som huvudintressenter. Rullande materiel anskaffades av Skyllbergs bruk. Härigenom blev det så att en stor del av den rullande materielen var märkt SB (Skyllbergs bruk) medan själva järnvägen kallades för ASLJ. Som byggnadslok köpte Skyllbergs bruksägare, A W Molin, ett begagnat engelskbyggt ånglok, HSJ nr 3, från Hjo - Stenstorps järnväg. Om detta lok är föga känt, men det framgår av HSJ räkenskaper att det var "A W Molin" som köpte loket .
Järnvägen till Askersund invigdes i december 1884. Därmed var en av landets allra minsta smalspårsbanor i drift. Själva huvudlinjen från Askersund till Lerbäck var blott 14 km lång. Det fanns dock flera sidolinjer som utgick från ASLJ och totalt var därför inte ASLJ-nätet så kort. Från Skyllberg fanns ett 3 km långt sidospår till Kårbergs bruk. Från Lerbäck gick ett ca 5 km långt sidospår söderut till Rönneshytta såg och smältsmedja. Från Lerbäck fanns även ett 4 km långt sidospår till Ljungås torvmosse och detta spår förlängdes efterhand betydligt längre österut. Till slut gick det ända till Hjärtasjön, ca 14 km från Lerbäck. Från detta sidospår utgick sedan andra sidospår, så järnvägsnätet öster om HMMJ var nog nästan lika stort som det egentliga ASLJ. Formellt tillhörde inte sidospåren ASLJ utan bruksrörelsen, men å andra sidan var det Skyllbergs bruk som drev ASLJ.