Året är 1955 och stationsföreståndaren i Anten, Göran Hallberg, överger smalspåret Skara-Göteborg och flyttar till Trollhättan för att "vinka av" de stora tågen mellan Oslo och Köpenhamn i stället. SJ lät på sedvanligt vis genom cirkulär meddela hela nationen att förenade post- och järnvägsstationen i Anten är utan "stins" från 1 maj innevarande år och att tjänsten är till ansökan ledig.
Jag nåddes av meddelandet i Jönköping, där jag sedan femton år tillbaka tjänstgjort med allahanda järnvägssysslor, och eftersom det kan vara bra att flytta på sig ibland, för att inte riskera att bli ett inventarium, sökte jag jobbet i Anten - och fick det.
Året innan hade jag genomgått SJ kontoristkurs i Göteborg och fått läsa och lära allt man med 15 års omväxlande järnvägstjänst redan kunde. Då man dessutom kunde alla Sveriges stationer och Västsveriges hållplatser och troligen även rita Sveriges järnvägskarta med förbundna ögon, hade man klart för sig var stationen Anten var belägen.
Min fru och jag fick med goda vänner från Göteborg åka bil för att söka reda på vår nya bostadsort. Vi reser genom Olofstorp, Gråbo, Björboholm och när vi passerat Mjörnsjö vet vi att nästa station är Anten ...
 |
Nu är det olidligt spännande! Hur skall det se ut bortom
de höga åsarna efter Brobacken? Vi ser hur järnvägen
försvinner i en tunnel i berget med nästan lodrätta stup
ner i Ålandasjön, och när vi på en krokig väg
når krönet och ånyo ser järnvägen kan vi skönja
stationen en bit längre bort i dalgången. Det lilla samhället
visar sig ligga vid en "sagosjö" omgiven av små välskötta
jordbruk, villor och ett sågverk och med "norrländska" skogklädda
höjder vid sidorna.
Efter ett par månader kunde vi flytta från ett rum och kök med vår nära treårige son Anders, in i ett "eget" hus med tre rum och kök i Antens stationshus. Det blev en oförglömlig sommar, med mycket sol och bad. Egen trädgård med grönsaksodling, potatisland och fruktträd och i de närbelägna skogarna växte lingon, blåbär och hjortron. Men all tid kunde inte disponeras i "hängmattan". Järnvägstjänsten, och i all synnerhet posten, tog en stor del av dagarna. |