Minnen från Antens station



Vi var två man som omväxlande tjänstgjorde förmiddag och eftermiddag. Min kollega Lasse Sannestål från Sjövik kom från växlings- och magasinsjobb i Göteborg en månad efter mig, och vi var alltså båda "nya", utan lokalkännedom, och ingen av oss hade tidigare jobbat med post. Dessutom hade vi mycket post med två lantbrevbärarlinjer, en mot Långared och en mot Kvarnabo och Risveden.

Postjobbet föreföll oss som "frökenjobb" med ett otal av journaler och listor, där allt möjligt skulle föras in och föras på och prickas av och prickas ut..... Och till råga på allt skulle pengarna stämma! Fattades en krona i postkassan fick man söka i frimärkskassan. Fanns den inte där heller fick man söka i järnvägens kassor, och till sist i lådan för medicinpengarna. Var den bortväxlad fick man inte ta den direkt ur egen portmonnä, utan den skulle bokföras på blankett 207. Redovisningen skulle sedan skickas till Göteborg 1 och först efter några dagar kom krav.
 
Gunnar Egerbo ställer infartssignalen till kör.
Före motorvagnarnas tid gick postkupén närmast lok i lokalgodstågen och anlände från Göteborg vid 8-tiden. De morgnar (och det var ofta) då man lossat posten och man även skulle koppla av öppna vagnar för massavedslastning och växla in dem till kajen, blev postsorteringen försenad och brevbärarna hade orsak att "grymta". Eftersom det inte fanns någon växel till kajspåret i stationsområdets norra ände, var växlingen rätt tidsödande och man prövade ibland på s k "slängskjutsar" eller "ryck". 

Tiden gick och efterhand gick allt ganska problemfritt med alla papper och redovisningar till SJ och posten. Vi kunde ägna oss åt "riktigt" arbete, såsom att kratta grusgångar, skyffla ogräs, putsa fönster samt få lite tid över att prata och bekanta oss med grannar och alla post- och järnvägskunder. Vi delade uppfattningen om öppettider, nämligen att hela dagen, till sena kvällen, kunde gods uthämtas, trots att det på anslaget i väntsalen stod att posten och järnvägen blott var öppen en timma på morgonen och ett par timmar om aftonen.

En bild från Antens station. Rälsen skall bytas och räls och underläggsplattor har körts ut. Lägg märke till linförreglingen. Notera även att mötesspåret går ända upp mot "Mejeribacken".
De första tre-fyra åren var trafiken livlig, många resande med tågen. Det fanns bussförbindelse med Alingsås sex gånger dagligen som anslöt till samtliga persontåg. Tre kvällar i veckan kom Elfsborgs Läns Tidning med 7-bussen till Anten samt till norr- och sydgående kvällstågen. På sommarkvällarna samlades karlarna från stugorna i stationens närhet på plattformssoffan för en pratstund och för att hämta tidningen medan den ännu luktade trycksvärta. 

Vid 21-tiden kom så lokalgodståget mot Göteborg och man fick koppla till de massavedsvagnar som lastats under dagen. De flesta skickades mestadels till Oskarström. Omlastning skedde till normalspåriga godsvagnar vid Olskroken i Göteborg. Antens sågverk lastade mest normalspåriga vagnar när det gällde virke till Tyskland och Danmark. Däremot lastades virke till England ofta på smalspåriga vagnar till Göteborg. En längre tid lastades träflis till Svanskog i normalspåriga Or-vagnar som gick i "skytteltrafik". Så småningom övertogs den trafikuppgiften av en stor lastbil.


Tillbaka* Fortsättning