Uppsala - Länna Järnväg (ULJ), sida 8

Uppsala - Länna järnväg var från början en bruksbana som förband Länna bruk med Uppsala. Malm transporterades från Dannemora via UGJ till Uppsala där omlastning skedde till ULJ. Träkol kom med fartyg från Norrland till Fyrisån i Uppsala där träkolen lastades om till järnväg på Lännabanans hamnspår. Stångjärn, ved och virke fördes med järnvägen in till Uppsala.

Till följd av Lännabanans vackra sträckning utmed sjöarna vid Marielund och Länna blev det snart populärt att åka på utflykt med tåget. Det blev nu möjligt för köpmän och andra i Uppsala att bygga sommarhus med sjöläge nära järnvägen.

Under de första åren hade Lännabanan en mycket nära koppling till Länna bruk. Nästan all personal bodde i Länna. En del av resurserna var gemensamma och visst underhåll på järnvägens materiel sköttes av bruket. De riktigt stora jobben utfördes på brukets verkstad i Vattholma.

Lokföraren vid ULJ, vilken också bodde i Länna, hette Carl Gustaf Eriksson. Han var född 1850 i Östergötland. Han arbetade i början av 1870-talet vid Gävle - Dala järnvägs verkstad i Gävle men flyttade 1874 över till Uppsala - Gävle järnväg, där han tjänstgjorde som maskinarbetare och lokeldare. År 1875 fick Eriksson erbjudande om att flytta över till ULJ för att tjänstgöra som lokförare vid banbyggnaden. Eriksson, som gift sig 1873 med en Gävleflicka, hade många barn. Som lokförare hade han till en början 1.500 kr/år samt bostadsersättning med 108 kr/år.

Som lokeldare och extra lokförare tjänstgjorde Carl Johan Blomström, född 1847 i Falun. Blomström, som tidigare jobbat som mjölnare vid Sörbo strax utanför Falun, hade börjat som lokeldare vid ULJ banbyggnad den 8 september 1875. Hans lön uppgick till 1.080 kr/år. Dessutom hade han 96 kr/år i bostadsersättning.

Ännu en lokeldare fanns, nämligen Fredrik Larsson, född 1848 i Västergötland. Han kom närmast från Fredsberg invid Göta kanal. Larsson, som endast var eldare, hade 720 kr/år plus bostadsersättning med 96 kr/år.

Vid lokstallet i Länna fanns en lokputsare anställd. Hans uppgift var i första hand att ha hand om loken nattetid. Lokputsaren, som hade 480 kr/år, hette Carl August Pettersson och var född 1862. Fadern, Carl Petter Eklund, var maskinist vid Länna bruk.

Till ångloken behövdes en hel del vatten. På 1870-talet var det inte något enkel uppgift att få fram vatten till loken i tillräckliga mängder. Vid lokstallet i Länna fanns därför ett vattentorn, dit vatten pumpades upp med handkraft. För denna arbetsuppgift fanns en särskild befattning benämnd "pumpare", vilken innehades av P Leijon.

Vid Länna hade ULJ egen verkstad, inrymd i lokstallet. Vid verkstaden hade man 3 personer anställda, en smed: Johan Fredrik Carlsson, född 1845; en hantlangare: A G Johansson; en snickare: C A Nilsson.

Den första konduktören vid ULJ hette Sven Karlsson. Han slutade dock vid järnvägen redan efter något år, varpå ULJ dåvarande vagnsmörjare och bromsare, Lars Petter Magnusson, avancerade till konduktör. Magnusson, som var född 1850, var liksom en stor del av den övriga ULJ-personalen från Västergötland. Hans lön uppgick till 600 kr/år. Dessutom hade han bostadsersättning samt fri uniform.

Vid Länna fanns även två stationskarlar, som fick hjälpa till där det behövdes, bl a som smörjare. Den yngre av dessa, Johan Svensson Ekblad, var född 1858 i Västergötland och hade tidigare varit bromsare vid Hjo - Stenstorps järnväg. Den något äldre, Per Eriksson, var född 1844 och från bygden. Lönen var 480 kr/år plus bostadsersättning 96 kr/år. Ekblad skulle med tiden komma att avancera till stationsföreståndare, först i Faringe (1884), sedan i Knutby (1891) för att slutligen bli stationsföreståndare i Norrtälje. När järnvägen förlängdes till Norrtälje (1884) blev Eriksson konduktör.

ULNJ